Asså nu har det gått över gränsen, jag måste slappna av och släppa konstrollen. Jag har alltid varit lite av ett kontrollfreak, men när det går så långt att jag måste tvätta av sminket i ett öga i taget, för att fortfarande kunna hålla kontrollen, har det ju gått för långt.
När jag har tvål i hela ögonen så ser jag ju inte vad som händer bakom mig?
Min största rädsla stavas Mörker. Allting är svart, jag ser ingenting, kan inte ha kontroll över vad som står framför mig. Då kan jag ju heller inte vara beredd om någonting skulle hoppa fram eller skrämma mig.
Sedan klarar jag inte av folk som bär ansiktsmasker eller är utklädda, då kan jag ju inte se ögonen och bedöma personen utifrån ansiktsuttrycken.
Jag KAN inte leva utan min armbandsklocka. Måste liksom kunna kolla vad klockan är, måste ha kontroll över situationen.
Jag har väldigt svårt att lita på folk helt och fullt. Visst, jag kan prata med folk om saker som kanske varit jobbiga och så, men det finns så mycket saker som jag inte ens kan säga till mina närmaste vänner. Nu säger jag inte att jag inte kan lita på mina vänner, för det kan jag, men jag har bara så svårt att öppna mig helt. Tror att det är rädslan över att bli sviken som tar över.

Förlåt för ett tråkigt inlägg, men kände att jag var tvungen att skriva av mig lite :P